Känner du igen känslan? Åh nej, en lampa i bilen börjar lysa, spishällen börjar konstra, vi skulle vilja renovera köket men…..?
Arbetsrelaterat skulle motsvarande kunna vara – ok, vi har att göra men vi måste tänka framåt – när ska vi hinna göra det och hur gör vi, vi har för mycket att göra men vill inte tacka nej – så vem ska göra jobbet, vi har fantastiska kompetenser men vi når inte riktigt ut – hur ska vi göra?
Om något går sönder så byts det ut rätt kvickt, om något vi bemästrar krånglar så löser vi det rätt obehindrat, när vi behöver ta hjälp av någon annan så drar vi öronen åt oss – varför?
Jo, undertecknad har också renoverat hus, haft krångel med elen eller känt sig väldigt blond hos bilmecken när en ny skum lampa började lysa. Varför känner man sig dum, man kan ju omöjligt förstå sig på allt?
På många sätt så spelar förväntningar in här. Typ, jag bestämmer mig för att byta lampan hos bilmecken, googlar vad lampor brukar kosta och höftar till en vettig timpenning för mig själv. Åker till verkstaden, lampan byts och voilá arbetskostnaden ingick så jag betalade bara 107;- för lampan. Jag blev positivt överraskad.
Jag bestämmer mig för att byta kök, åker till ett köksföretag och väljer ut ett kök som passar mig. Jag får en exakt kostnad på materialen och en tilläggsoffert på monteringen. Mina förväntningar är höga på både material och montering. När det är dags att sätta igång så har byggaren åsikter om nedmonteringen av det gamla köket så de tar extra betalt för att justera ett par detaljer. Efter skåpsmonteringen så fick vattnet dras om för att de råkade inte riktigt följa skissen då det slog på 10 centimeter (detta skulle enligt byggaren vara det bästa sättet att lösa allting på….ingen ursäkt att man missat i planritningen) vilket kostade åtskilliga tusen till och på premiärkvällen när vi skulle skåla in vårt nya kök så trillade skåpsluckan ovanför kylen ner…….jag var redan lätt besviken och nu skitförbannad!
Vi tar ett arbetsrelaterat case. Jag sitter på en firma och behöver hjälp med ett större kundmöte som jag har framför mig. Min pigga receptionist erbjuder sig att hjälpa till med kvällsdelen och jag delegerar uppdraget till henne. Vi pratar igenom lite hastigt vad som ska göras och därefter ger jag henne helt fria tyglar. Behöver jag säga att eventet med manliga kostymklädda kunder 50+ som tvingades äta tacos på servetter med dånande hårdrocksmusik blev sådär……jag blev besviken på mig själv.
Ovan case är mer för att ni ska förstå vart jag är på väg. När människor pratar med människor så kan man inte utgå ifrån att allt man säger ger samma förståelse hos motparten, som hos sig mig själv. Man måste ställa lite extra frågor, förmedla vad man vill (om man vet), ge bra underlag för ett mer korrekt slutresultat etc. Utgå ifrån att alla är olika, alla har olika förutsättningar, alla ser inte samma mål eller vägen dit.
När vi nu startar Pink (Passionerade, Initiativrika, Noggranna och Kreativa) Marketing så gör vi det medvetna om ovanstående. När ni anlitar oss så vill vi förstå, vi vill insupas i er värld för att kunna underlätta eller skapa underverk för er, att vi är överens om förutsättningar, samarbeten, lösningar och målgång. På detta sättet kan man nivåanpassa uppdraget i både insats och kostnad och vi försäkrar oss alla om ett fantastiskt slutresultat. Nu lär resan vara en lätt match mot målet. Och mycket trevligare!
Ni vet väl dessutom att vi kampanjerar i mars – Kom med ett konkret samarbetsförslag så bjuder vi dig på lunch! Än finns det ett par trevliga luncher kvar…ler
Hör av er till Maria eller Jessica på info@pinkmarketing.se
